Folk är idioter, del femtusensjuhundratrettiosex.

Det är lätt att förledas att tro att jag har gott om underhållning och action i livet och tillvaron med den här sortens uppträden i tid och otid. Men misströsta icke! Jag har, helt i vanligt ordning, inte märkt någonting. Däremot satt det ett gäng fyllon på granngården och vrålade ut sina, säkerligen dåligt underbyggda och på alla sätt bristfälliga, betraktelser under natten. Hela natten. Jag gillar verkligen inte att bo bland andra människor. En skulle rent utav kunna gå hela vägen och säga att jag hatar det.